|
|
|
|
|
|
|
|
|
Only $12.95 / Page!
|
|
|
|
Order your custom written essay today for a half-price. Our best quality
essays are available from $12.95 per page! |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
HUMANITÄRA OCH MILJÖMÄSSIGA
ASPEKTER PÅ GULFKRIGET 1990 -
1991
INLEDNING
I denna uppsats har jag valt att behandla humanitära och miljömässiga
aspekter på Gulfkriget 1990 -1991. På grund av ämnets omfattning har jag
valt att strikt begränsa mig till dessa aspekter och inte ta upp t ex
militära och strategiska sådana. Detta har tyvärr visat sig vara ett ämne
som inte ens jag klarar av att skriva på ett roligt sätt om.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. KUWAIT
1:1 Inledning
1:2 Iraks behandling av kuwaitiska krigsfångar och civilbefolkning
1:3 Skadeverkningar på miljön i Kuwait
1:4 Plundring och förstörelse
2. IRAK
2:1 Inledning
2:2 Flygoffensiven - Operation Desert Storm
2:3 Markoffensiven - Operation Desert Sabre
2:4 Skadeverkningar på miljön i Irak
KÄLLFÖRTECKNING
Gulfkriget och den humanitära folkrätten av Christer Ahlström, Folkrättsdelegatio-
nen, Stockholm 1992
The true cost of conflict, Kapitel 2, The Iraq Conflict av
Gregory Quinn
1. KUWAIT
1:1 Inledning
Den 2 augusti 1990 invaderades Kuwait av irakiska trupper. Detta var den
slutliga kulmen på en längre tids konflikt mellan länderna angående olje-
fält på den irak-kuwaitiska gränsen, och öar i norra Gulfen. De verbala
hotelserna trappades gradvis upp under 1990, för att kulminera i juli med
att Irak anklagade Kuwait för att ha stulit irakisk olja till ett värde av
2.4 biljoner USD. Natten till den 2 augusti inleddes invasionen. Det
kuwaitiska försvaret överraskades, och de invaderande styrkorna mötte ringa
motstånd. Vid 7-tiden på morgonen stod de irakiska styrkorna i Kuwait City,
och efter 48 timmar hade hela landet intagits. Den 8 augusti förklarade den
irakiska ledningen sin avsikt att annektera Kuwait, och den 28 augusti
offentliggjordes att gränsområdena mellan Irak och Kuwait hade införlivats
med den irakiska provinsen Basra, samt att övriga delar av Kuwait nu ut-
gjorde Iraks 19:de provins. För första gången i FN:s historia hade en
medlemsstat attackerat och upplöst en annan.
1:2 Iraks behandling av kuwaitiska krigsfångar och civilbefolkning
Under de första fem månaderna av ockupationen blev uppskattningsvis ca
10 000 kuwaitier tillfångatagna. Många fördes till krigsfångeläger i Irak. I
fånglägren rådde åtminstone inledningsvis svåra förhållanden. Det var brist
på mat, vatten och medicin. Tortyr i samband med förhör förekom, men
troligtvis ingen systematisk tortyr. Men än värre drabbades de som
arresterats såsom varande misstänkta för att tillhöra den kuwaitiska mot-
ståndsrörelsen. Irakierna inledde på ett tidigt stadium en politik som gick
ut på att underkuva alla tecken på motstånd. Husrannsakningar genomfördes
för att finna medlemmar av motståndsrörelsen och utländska medborgare. Om-
fattande arresteringar genomfördes. Terrorn mot civilbefolkningen ökade i
omfattning, med bl a godtyckliga avrättningar. Den 21 februari inleddes en
kampanj av massarresteringar. Tusentals civila kuwaitier arresterades och
fördes till Irak. Under ockupationen införde irakierna lagar som föreskrev
dödsstraff för:
1) hamstring av mat för kommersiella syften
2) plundring
samt 3) skyddande av en utlänning i syfte att gömma honom för myndigheterna.
Övergreppen på civilbefolkningen var alltså omfattande. Enligt en
studie av Dr Al-Hammadi (Report on the situation of human rights in Kuwait
under Iraqui occupation, FN dokument E/CN4/1992/26, sid.30) så utsattes ca
79% av de arresterade för tortyr. De tortyrmetoder som användes var bl a
misshandel, elchocker, brännmärkning, upphängning i fötterna, utdragning av
naglar samt stympning. Tortyren mot kvinnor utgjordes huvudsakligen av våld-
täkter. Antalet utsatta kvinnor uppskattas till minst 1000, men det verkliga
antalet är troligen betydligt högre, p g a att de flesta kvinnor inte vill
erkänna att de har blivit våldtagna. Har en kvinna blivit våldtagen så upp-
fattas det nämligen som att hon har dragit skam och vanära över familjen.
Kuwaitiska läkare uppskattar att minst 300 kvinnor blivit gravida som en
följd av dessa våldtäkter. Många kvinnor flydde senare till Egypten eller
Filippinerna för att göra abort. Om en person avrättas utan att ha fått sin
sak prövad av en kompetent domstol, så kallas det för en extrajudiciell av-
rättning, eller med andra ord ett mord. Enligt Amnesty International uppgår
antalet extrajudiciella avrättningar av civilpersoner till över 1000. De
flesta blev torterade innan de avrättades. Detta är ett brott mot den IV
Genévekonventionen om rätt till liv. Det förekom att personer avrättades i
sina familjers närvaro. Personen fördes hem, övriga familjemedlemmar
tvingades ut för att beskåda avrättningen, och fick sedan ta hand om kroppen.
Kropparna efter avrättade människor kunde också lämnas på offentliga platser
till allmänhetens beskådande. Det förekom också att fångar tvingades spela
rysk roulette med varandra. Detta ledde också till en del dödsfall.
1:3 Skadeverkningar på miljön i Kuwait.
Irak förstörde 810 av sammanlagt 1080 kuwaitiska oljekällor. Av dessa så
sattes 742 i brand. Dessa spred ut stora mängder oljerök innehållande många
giftiga och cancerframkallande kemiska ämnen. Detta beräknas ha långsiktiga
negativa konsekvenser för befolkningens hälsa i form av bl a ett ökande
antal cancerfall samt fosterskador. Vid släckandet av de brinnande olje-
källorna uppstod även ett annat problem. Den personal som skulle täppa till
oljekällorna hann inte göra detta i samma takt som brandsläckningspersonalen
släckte bränderna. Detta fick till följd att stora mängder olja, ca 150
miljoner fat, rann rakt ut i öknen och bildade stora sjöar med olja. Man be-
räknar att ca 13 000 kvkm, eller 60%, av Kuwaits yta täcktes av olja. Detta
har orsakat mycket stora skador på växt- och djurlivet. Troligen har oljan
också trängt ner och förorenat grundvattnet. Ett annat hot mot Kuwaits be-
folkning är de ca 2 miljoner minor och de flera miljoner odetonerade
ammunitionseffekter som finns kvar i marken. Enbart runt Kuwait City har
över 3 miljoner odetonerade ammunitionseffekter påträffats. Dessa kommer att
utgöra ett ständigt hot mot befolkningen under många år framöver. Min-
röjningsexperter har uppskattat att det kommer att vara nästan omöjligt att
röja de omfattande minfälten i södra Kuwait.
1:4 Plundring och förstörelse
Det ockuperade Kuwait utsattes för en mycket omfattande och systematisk
plundring av irakiska trupper. Affärer, bostäder, bibliotek, industrier,
hotell, regeringsbyggnader, sjukhus m m utsattes för plundring och för-
störelse. Vissa kuwaitiska företag upplöstes av irakierna, samtidigt som
deras tillgångar konfiskerades. Bland andra drabbades Kuwaiti Airways,
Kuwaiti National Bank samt Kuwaiti General Transport Company av detta.
Irakiska soldater hade order om att montera ner respektive omhänderta vissa
föremål för vidare transport till Irak. Detta gällde bl a material från
bibliotek, forskningsresultat från vetenskapliga institutioner, teknisk ut-
rustning från sjukhus, religiösa manuskript samt föremål från muséer. Det
kuwaitiska nationalmuséet plundrades bl a på föremål från år 3000 f Kr. En
FN-rapport uppskattar de ekonomiska skadorna enbart från plundringen av
affärer till ca 1 miljard USD. När sedan irakierna flydde från Kuwait, så
sattes över 200 byggnader, bl a parlamentet, emirens palats, sjukhus samt
Kuwaits nationalmuseum i brand.
2. IRAK
2:1 Inledning
Omvärldens reaktioner på Iraks beteende lät inte vänta på sig. Genom ett an-
tal resolutioner fördömde FN:s säkerhetsråd det irakiska agerandet och
krävde att Kuwaits suveränitet skulle återupprättas. När så inte skedde,
utan Irak fortsatte med ockupationen, gick säkerhetsrådet vidare och antog
resolution 678, som auktoriserade de medlemsstater som samarbetade med den
legitima kuwaitiska regeringen att använda sig av nödvändiga medel,
inkluderande militärt våld, för att driva ut de irakiska trupperna ur Kuwait
efter den 15 januari 1991, om inte Irak hade dragit sig tillbaka innan dess.
USA ledde bildandet av en allians mellan västländer och arabstater. Första
uppgiften var att försvara Saudiarabien (Operation Desert Shield), för att
sedan kunna ha Saudiarabien som bas för de kommande attackerna mot Irak. Den
17 januari 1991 inleddes så Operation Desert Storm, med den största flyg-
armada som världen hade skådat. Flygoffensiven riktade sig mot mål i både
Irak och Kuwait. Den 24 februari inleddes markoffensiven, Operation Desert
Sabre, som med en indirekt omfattningsrörelse flankerade de irakiska
trupperna i södra Irak och i Kuwait. Efter 100 timmar var den irakiska
arméns öde beseglat, och FN-koalitionen införde ett ensidigt upphörande med
offensiva operationer.
2:2 Flygoffensiven - Operation Desert Storm
Den 17 januari 1991, kl 03.00 lokal tid, inledde FN-koalitionen flyg-
offensiven mot mål både i Irak och Kuwait. Under den inledande fasen av
luftoffensiven koncentrerades insatserna mot det irakiska luftförsvaret, med
syftet att erhålla luftherravälde över Irak och Kuwait. Radarstationer,
ledningscentraler för flygvapnet samt flygbaser utsattes för massiva angrepp.
När luftherraväldet uppnåtts, övergick man till att attackera militära
lednings- och sambandscentraler. En annan typ av mål som hade hög prioritet
var anläggningar för produktion och lagring av kemiska och biologiska
stridsmedel. Efter att Irak den 18 januari hade attackerat Israel med s k
Scud-missiler så tvingades en stor del av koalitionens flyguppdrag att ut-
nyttjas i jakten på dessa missilers mobila uppskjutningsramper. De huvud-
sakliga syftena med den strategiska flygoffensiven mot Irak var:
1) att skära av förbindelselinjerna mellan ledningen i Bagdad och de
irakiska styrkorna som var grupperade i Kuwaiti Theatre of Operations(KTO)
2) att slå ut produktionskapaciteten för massförstörelsevapen
3) att slå ut vissa för den irakiska krigsmakten viktiga stödfunktioner som
t ex elsystem och oljeanläggningar
4) att förstöra viktiga kommunikationsanläggningar som t ex broar, järn-
vägar och flygplatser.
Operation Desert Storm utfördes med flygplan som representerade det senaste
inom den tekniska utvecklingen, däribland F-117 A Stealth Bomber, ett flyg-
plan som inte syns på radar och som därför osett kan smyga sig på fienden.
Men även äldre flygplan som t ex B 52:or från 50-talet deltog i flyg-
offensiven. Genom massmedia förmedlades bilden av ett kliniskt krig, där
majoriteten av alla mål attackerades med laserstyrd ammunition som träffade
sina mål med osviklig precision. Detta var dock inte någon sanningsenlig
bild. I själva verket så utgjordes endast 8,8%, eller 7400 ton, av de
sammanlagt 84 200 ton bomber som fälldes under Desert Storm av precisions-
styrda bomber. De resterande 91,2% utgjordes av konventionella ostyrda
bomber. Ett av exemplen på att skyddet för civila inte fungerade är attacken
på Al-Ameriyyabunkern i Bagdad. Koalitionen hävdade att bunkern var en
militär kommunikationscentral, som var kamouflerad och bevakades av militära
vakter. De irakiska myndigheterna hävdade att bunkern var en civilförsvars-
anläggning. Koalitionen påstod sig ha sett de militära vakter som stod ut-
posterade på utsidan av bunkern - men vad de tydligen missat var att hundra-
tals kvinnor och barn gick in i bunkern i skymningen och lämnade den i
gryningen. Ca 300 kvinnor och barn omkom vid bombningen av bunkern. Det
förekom även attacker på fabriker som framställde civila produkter, bl a en
fabrik som tillverkade mjölkersättning för småbarn. I sju städer bombades
dessutom lagerlokaler innehållande livsmedel avsedda för civilbefolkningen.
Bristande underrättelsetjänst tros ha varit orsaken till att civila mål
attackerades. Men den kategori av attacker som orsakade den största mängden
civila offer var ändå attackerna mot elkraftverk i Irak. Människor dog dock
inte genom själva attackerna på stationerna, utan på grund av de indirekta
effekter som dessa attacker fick på det civila samhället. Närmare 75% av el-
produktionen slogs ut under konflikten. I städerna upphörde pumparna för av-
loppssystemet att fungera. Detta medförde att avloppsrören exploderade, och
avloppsvatten trycktes upp till marknivån, där det utgjorde en bidragande
faktor till att sprida sjukdomar. Vattenreningsverken slogs ut och kunde
inte rena tillräckligt med vatten för att försörja städerna. Epidemier ut-
bröt bland befolkningen. Samtidigt uppstod en stor brist på mediciner, p g a
att avsaknaden av elström ledde till att möjligheterna att förvara
mediciner på sjukhusen försvann, och stora mängder mediciner förstördes
p g a brist på kylförvaring. Antalet fall av hepatit, tyfus, mässling och
lunginflammation ökade under året efter kriget med mellan 300% (mässling)
och 700% (hepatit). Det förekommer uppgifter om att ca 70-90 000 irakiska
civila omkommit i sviterna efter utslagningen av elsystemet.
2:3 Markoffensiven - Operation Desert Sabre
Den 24 februari inledde FN-koalitionen markoffensiven, som gick under be-
teckningen Operation Desert Sabre. Genom vilseledning hade koalitionen fått
irakierna att tro att markoffensiven skulle genomföras vid den saudi-
kuwaitiska gränsen. Men genom en omfattande kringgående manöver - Hail Mary
Pass - kom offensivens huvudpunkt i stället att förflyttas västerut till
gränsområdet mellan Irak och Saudiarabien. De irakiska frontförbanden,
kraftigt decimerade efter veckor av massiva flygbombningar och omfattande
deserteringar, gjorde ringa motstånd. Målet för de framryckande trupperna
öster om Kuwait var att snabbt skära av den enda återstående irakiska re-
trättvägen utmed Eufrat. Efter 100 timmar hade den irakiska armén mött sitt
Cannae och gett upp, och koalitionen införde ett ensidigt upphävande av
offensiva operationer. Mellan 60 och 100 000 irakiska soldater och ca 3 000
irakiska civila hade då dött i kriget. Koalitionen inräknade 295 döda och
998 skadade. Det totala antalet irakiska krigsfångar som togs av koalitionen
uppges till mellan 85 och 100 000 stycken. Dessa behandlades jämförelsevis
väl och helt i överensstämmelse med föreskrifterna i den III Genéve-
konventionen. De medlemmar av koalitionen som togs till fånga av irakierna
behandlades dock mindre väl. De uppgifter som föreligger anger dessutom att
fångar från koalitionens arabiska deltagare behandlades sämre än de väster-
ländska. I regel fördes nedskjutna piloter och andra tillfångatagna till
Bagdad, där de fängslades i den regionala underrättelsetjänstens lokaler, av
krigsfångarna kallade the Biltmore. Där utsattes de för ingående förhör.
De fick små matransoner och otillräckligt skydd mot kyla. Detta strider mot
artiklarna 25 och 26 i krigsfångekonventionen. Anledningen till att fångarna
placerats på just the Biltmore var troligen ett försök från irakisk sida
att skydda platsen mot koalitionens flyganfall, alltså att använda krigs-
fångarna som mänskliga sköldar. Detta är förbjudet enligt artikel 23 i
krigsfångekonventionen. Den 23 februari utsattes ändå the Biltmore för ett
flygangrepp från koalitionens sida. Ingen krigsfånge skadades dock i
attacken. Efter detta flyttades krigsfångarna antingen till Abu Abu Ghurayb-
fängelset eller till militärfängelset Al-Rashid. Placerande av krigsfångar i
fängelser strider mot artikel 22 i krigsfångekonventionen. Ett annat brott
mot internationell humanitär rätt, som väckte stor uppmärksamhet, var när
nedskjutna piloter från FN-koalitionen visades upp i irakisk TV, och
tvingades läsa upp meddelanden som riktade sig mot deras hemländer. Det
förekommer även uppgifter om att i synnerhet krigsfångar från arabiska
länder utsatts för fysiskt och psykiskt våld. Detta strider mot artiklarna
13 och 17 i Genévekonventionen och är enligt artikel 130 en svår över-
trädelse av konventionen. Slutsatsen vad det gäller Iraks behandling av
krigsfångar, är att landet återigen gjort sig skyldigt till flera brott mot
internationell humanitär rätt.
2:4 Skadeverkningar på miljön i Irak
Kriget medförde enorma skadeverkningar på miljön i Irak. Tonvis med bomber
och ammunition som inte exploderat ligger fortfarande kvar på slagfältet,
och skadar fortfarande oskyldiga civila. Uppskattningsvis var det ca 600 av-
skjutna bomber, raketer o dyl per dag som aldrig exploderade. Detta gör
sammanlagt mellan 1,6 och 1,8 miljoner. Ingen röjning av dessa har före-
kommit i Irak. Enligt en hemlig rapport från UK Atomic Energy Authority
ligger det dessutom ca 40 ton förbrukat uran från kärnvapen kvar på slag-
fältet. Detta beräknas utgöra en fara för ca en halv miljon människor, som
får bl a förhöjda cancerrisker genom strålningen från detta uran, som natur-
ligtvis även förorenar miljön för en mycket lång framtid. Som jag redan har
nämnt i avsnittet om skadeverkningar på miljön i Kuwait, så satte irakierna
eld på 742 kuwaitiska oljekällor, och förstörde 68 andra. Röken från de
brinnande oljekällorna har lett till omfattande föroreningar i atmosfären.
Regionen har fått mindre sol, vilket har lett till en temperatursänkning.
Mark och vatten är kraftigt förorenade. Dessutom släpptes mellan 4 och 8
miljoner fat olja rakt ut i Persiska viken. Motivet för denna handling var
troligen att försvåra en amfibieoperation mot den kuwaitiska kusten. Vatten-
temperaturen i Persiska viken har sjunkit, vilket medfört att fiskens
möjligheter till reproduktion försämrats. De brinnande oljekällorna släppte
ut stora mängder kemikalier. Detta kommer att leda till en ökad cancerrisk,
samt födelsedefekter hos befolkningen i Irak och Kuwait. Dessutom lät den
irakiska regeringen torrlägga över 7 500 kvkm av landets sammanlagt 20 000
kvkm träskmarker. Orsaken till att de lät göra detta var för det första att
underlätta arméns förflyttningar, samt för det andra att utrota de tre
arabiska stammar som levde i träskmarkerna. Av de ca 500 000 människor som
en gång levde där, finns nu bara några få utspridda folkspillror kvar, som
inte längre kan försörja sig av den uttorkade marken. Stora träskmarker, som
funnits i tusentals år, har förvandlats till öde vidder av torkad, sprucken
lera. De djur och fiskar som levde där har dött. Träskmarkerna har torkats
ut genom att bygga fördämningar, och genom att avleda de floder som flöt
genom träsken. Men eftersom vattnet måste ta vägen någonstans, så har detta
lett till att jordbruksmarkerna öster om Tigris nu är dränkta under upp till
2,5 meter vatten, medan jordbruksmarkerna väster om Tigris är totalt ut-
torkade. I ett land, där det råder en stor brist på mat, har alltså stora
arealer jordbruksmark uppsåtligen förstörts. Uttorkningen av Iraks träsk-
marker har kallats för ett ecocide - miljömord (genocide = folkmord).
IRAK
Area: 435 000 kvkm
Befolkning: 19,6 miljoner
Befolkning per kvkm: 45
Bibliography
my name is ola
Word Count: 2757
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|